Under mina ganska många år i hästsporten så har jag träffat många väldigt engagerade människor. När jag började jobba på SRC( Svenska Ridsportens Centralförbund) sade min chef, Ulf Rosengren, till mig att människor kan vara högt uppsatta inom sina yrken, lugna, sansade och förståndiga i alla sammanhang, men, när det kommer till deras hästar så ändras allt detta. Kommer det dessutom till deras hästar OCH barn så är det ju dubbelt upp....
Många gånger har väl "ponnyförälder" varit ett skällsord och jag själv och många tränare med mig har väl en och annan gång önskat att kunna utfärda "föräldraförbud" på träning och tävling. MEN om det inte vore för alla dessa engagerade föräldrar som kör mil efter mil till träning och tävling och väntar i svinkalla ridhus timme efter timme för att deras barn ska få träna och tävla så skulle vi inte ha någon ponnysport alls!
All heder till dessa engagerade föräldrar som är en stor resurs som vi faktiskt skulle kunna utnyttja ännu bättre i sporten tror jag. Många skaffar sig ett eget intresse i ponnysporten som gärna fortsätter även efter det att barnen slutat, många av dem som idag föder upp ponnyer är t.ex fd "ponnymammor".
Idag råder stor brist på ideell arbetskraft i klubbarna, samtidigt som kraven från ryttare, förbund m. fl växer. Ska vi införa kommersiella tävlingsplatser som utomlands? Jag tror att det finns många saker som kan göras på annat sätt än det görs idag. Systemet har svällt ut alldeles fantastiskt och vissa tävlingar är överfulla medan andra får ställa in pga för få starter. Återkommer i frågan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar