Januari snart slut!

Änntligen börjar den tråkiga januarimånaden gå mot sitt slut. Det blir långsamt ljusare och allting kan bara bli bättre. Kontrollmätning och mätreglemente vållade en våldsam debatt på Ridsports hemsida. Många tycker väldigt mycket och debattens vågor går höga. Själv blir jag alltmer övertygad om att man inte kan lägga energi på att förändra någonting bakåt i tiden utan man måste se framåt.
Personer som kan se problemet ur olika synvinklar och har god insikt i både ridsport, trav- och galoppsport samt avel, vilka är de organisationer som ansvarar för reglementet bör snarast sätta sig ner och arbeta fram ett reglemente som kan börja gälla så snart det bara går.
Nu hoppas jag att vi får en snabb lösning på det akuta problemet så att inte stämningen på våra tävlingar förstörs av sneda blickar och snack på läktarna.
Ingen vill ju egentligen fuska, alla jag pratat med säger samma sak; vi måste ha ett system vi kan lita på, antingen det gäller ägare, uppfödare eller för mätmännen.
Mätning på klinik där det är lika för alla, de som idag är slutmätta kan frivilligt mäta om på klinik för ett certifierat mätintyg. Att ingen blir av med sitt gamla mätintyg, de kommer ändå försvinna då de alltför stora ponnyerna inte blir attraktiva längre om de inte kan tävla internationellt.

Nästa fråga som engagerar mig just nu är en motion som Skånes Ridsportförbund lämnat in till årsstämman 2009.
Där är förslagen att B-ponny endast tävlar t.om regional tävling och att max ålder på B-ponny sänks till 12 år.
Att på C och D ponny införa åldersgräns så att Nationell och Elittävling är öppen för ryttare enbart mellan 13-16 år. Fr om 17 år får ponnyryttare endast tävla på lokal och regional nivå.
Detta för att ryttarna ska gå över till häst tidigare och att ponnyryttarna ska lära sig att rida bättre.

Risken blir väl att många hoppar över B-ponnystadiet och att små ryttare tidigare hamnar på en för stor ponny, då det faktiskt tar några år i låga klasser innan du är klar för en elitsatsning. Detta tycker jag dock inte är det värsta utan nästa förslag där en elitryttare tvingas sälja sin ponny, för alla som jobbar med ungdomar kan ju förstå hur oerhört trist en 17-åring skulle tycka det vara att börja tävla enbart på lokal och regional nivå.
Det är också en ekonomisk fråga, för att köpa en häst som kan matcha samma klasser som en ponny på nationell nivå krävs ett djupare tag i plånboken än vad många har råd med och följden kanske blir att många i en känslig ålder slutar att rida.
Jag som jobbat med detta i många år vet att i flera fall är det tävling och träning som håller motivationen uppe när det är jobbigt för övrigt i livet.
Jag anser inte att man kan "straffa" ungdomarna till en större motivation att lära sig rida, man kan locka dem genom fler kurser i stället, utnyttja att ryttarna redan i unga år skaffat sig stor tävlingserfarenhet och utbilda dem utifrån det.

Ridning och träning

Jag har under nu ganska många år jobbat heltid som instruktör och hopptränare och tycker på många sätt att ponnyryttarna är en förbisedd resurs. Under tiden jag jobbade på förbundet och själv tävlade aktivt så vet jag att ponny inte stod speciellt högt i kurs. Det är bra om de gör bra resultat och vinner en och annan EM och NM medalj men annars ägnas de inte speciellt stort intresse.
Ponnyryttarna är ju våra nästa elitryttare! Jag städade i gömmorna igår och och hittade några gamla Ridsport. På topplistan från 1987 fanns det inte många som är aktiva idag. Vad beror det på? Jag tror att man måste lägga stor vikt att grundutbilda ryttarna för att de ska ha verktyg (dvs god ridning) att ta till när den svåra övergången till häst kommer. Man måste också få ryttarna att hitta glädje i den dagliga träningen och förmågan att utveckla både sig själv och hästen.
Många verkar tro att detta inte går att kombinera med elittävlande utan är något separat men så är det ju inte! Vikten av att ha ett bra samarbete med sin tränare och träna mycket när man är i tonåren är ju ovärderligt för framtiden. Perioden 14-20 år är ju svår även om man inte sysslar med en så tidskrävande sport som ridning, så det är viktigt att hitta ett bra system för sin ridning för att kunna möta motgångar, och ofta får ridningen ta stryk för motgångar på andra plan. En långsiktig rimlig planering är också viktig och en öppen dialog mellan elev, tränare och föräldrar för att kunna ta udden av prestationsångest och tvivel som många drabbas av.

Ridsportförbundet skulle satsa mer på att fånga upp ryttarna redan i unga år, det betyder väldigt mycket för en ponnyryttare att bli "sedd" och uppmärksammad för sina prestationer, OBS inte bara för sina resultat. De flesta är villiga att lära och utbildning ger säkerhet.
Ett samarbete med tränare och observatörer ute på fältet skulle borga för en breddsatsning som skulle bygga upp en ännu bättre elit, "mönstringar" och samarbete mellan tränarna för att förbättra ridningen, stimulera de unga ryttarna till att utbilda ungponnyer och delta i championaten, ja, det finns många vägar att gå för att förbättra.

Mätningsdebatten igång

Nu har mätningsdebatten dragit igång på allvar sedan Tidningen Ridsport lade ut brevet som en grupp föräldrar skickat till Sv Ridsportförbundet.
Många tycker väldigt mycket och det är synd att det som i alla sammanhang ska hittas syndabockar när det är systemet det är fel på. Ingen ska få bära hela skulden för detta,
det ska inte finnas utrymme för att mäta en ponny fel! Ingen förälder, säljare eller uppfödare ska kunna påverka en mätman till att ha alltför rymligt samvete. En veterinär ska kunna säga ifrån när ponnyn verkar påverkad på något sätt och absolut närvara vid mätningen.
En mätning på klinik där flera opartiska personer är inblandade samt att en hästägare inte vet vilken mätman som mäter just den dagen är just nu det bästa alternativet.

Att börja baklänges med att "mäta ut" sedan många år slutmätta ponnyer tror jag inte är rätt metod, utan mätreglementet ska ses över och en metod för mätning som håller måste fram. Sedan måste inställningen bland alla inblandade stramas upp och ordet "maxad" ska betyda stor i sin kategori och inte övervuxen. Kommentaren att de för stora ponnyerna ska "byggas bort" genom anpassade banor för mellanponnyer är en god ide, men kan bli livsfarlig när orutinerade banbyggare börja mixtra med avstånd för att "stjälpa" ekipage. Man måste också tänka på att ponnyer byter alltid ryttare och börjar om med en mindre rutinerad och yngre ryttare. Rutinerade banbyggare kan göra detta på ett bra sätt som t.ex vid inomhus-SM i Kungsbacka medan det kan bli svårt att genomföra på lägre nivå.

Gott Nytt År!

Så var det då 2009, förra året avslutades med tävlingar i Wierden där bl. a Julia Kringstad, Antonia Andersson m fl gjorde bra resultat. Nu närmast har vi i Skåne Trettonspelen i Helsingborg som alltid är en intressant tävling där nysammansatta ekipage brukar debutera. Många har bytt ponny under senhösten och detta brukar vara den första tävlingen. Apropå nya ekipage har vi en bunt "småbröder" som har börjat härja i prislistorna: Viggo Björklund, Gabriel Andersson och Jacob Ling-Vannerus. Kul med ett gäng killar; icke att förglömma 2008-års B-ponnymästare Philip Carey( ingen lillebror men en riktig fighter).
Mätningsdebatten har även uppmärksammats i "riktiga" tidningar nu, då Sarah Thunholm skrivit en artikel i DN, vi får väl snart se vad resultatet blir, hoppas att vi får ett tydligt beslut som håller även i framtiden.